Hoppa till sidans innehåll


UPPSALA PONNYKLUBB 1980-talet


Under 80-talet längtar klubbens medlemmar efter en ny anläggning och 1987 står den nya ridskolan vid Lunda klar.

1986 kostar den årliga medlemsavgiften i klubben 60 kronor för junior.

1986 kostar en ridlektion på ponnygrupp ca 75 kronor.

 

 


FAKTA:

Under den första hälften av 80-talet fortsätter klubben att vara knuten till ridskolan vid Eke Gård. Men drömmarna om en ny anläggning fortsätter och styrelsen jobbar hårt för att få till stånd en byggnation.

1987 står så den nya anläggningen vid Lunda i Jälla klar. Förutom flytten så blir den största förändringen att ridskolan från och med nu är klubbdriven. 

För att klara ekonomin de första åren så hyrs en stor del av hästbeståndet från Grällsta. Egna hästar köps in allteftersom ekonomin tillåter. Detta innebär att många olika hästar kommer och går under de första åren.

Under 80-talet fortsätter UPK:arna att visa framfötterna på tävlingsbanorna. 1986 arrangerar Uppsala Ponnyklubb de Nordiska Mästerskapen i fälttävlan. Terrängen rids på familjen Enströms fina terrängbana i Skogstibble. 

 


   

Ridning på Ekes ”utevolt” 1981. Gabbi på Mannagryn 
och Ulrika på Mazurka. Vi red utomhus så mycket som möjligt eftersom ridhuset var så trångt. . 

Den största händelsen på 80-talet är när det nya ridhuset kommer i bruk. Plötsligt har vi ett stort ridhus, toaletter, omklädningsrum, cafeteria och varmt stall.

Eftersom varken mikrovågsugnen eller snabbmaten var uppfunnen ännu var det makaroner och köttbullar i mat-termosen. 

     
  

 

DRÖMMEN BLIR SANN!!!

På sommaren 1987 flyttar vi in i den nya anläggningen. Hästarna anländer, köpta och hyrda. Så vi får sätta igång att rida för allt vad tygen håller. När höstterminen börjar ska hästarna fungera i grupp på lektion. UPK är fortfarande vid den här tiden en renodlad ponnyridskola men så småningom kommer vi att även bedriva hästlektioner i viss mån.

 

Uppsala ponnyklubb från Eke till Lunda!!

Jag började min ”karriär” inom Uppsala Ponnyklubb 1983 (tror jag). 

Jag minns än idag första gången när man stod för upprop. Frågan ställdes om man ville ha en liten , mellan el stor häst??  Jag svarade STOR!!!!  De lektionen fick jag rida Bimbo.  De är sånt som  finns kvar i minnet troligtvis hela livet!!

Hela min uppväxt tillbringade jag i stallet , efter en period så vart man skötare och jag började sköta GoGo. Vilken underbar ponny. Fick även möjligheten att börja tävla honom, minns min allra första tävling, vi skulle starta LC , LC på Lurbo. Jag ramlade av i första klassen och var förtvivlad, i andra klassen vann vi!!!

Hela helgerna var man i stallet från tidiga morgonen till sena kvällen. Skötarridningen på söndagar var höjdpunkten. Vilka upptåg, galoppstigen i skogen, ja vilken härlig tid.

Mat-termosar var viktiga på den tiden, makaroner och korv och gärna byta med varandra.

Så småningom fick man träna i träningsgruppen och komma ut och tävla på lektonsponnyerna. Vilka hästar de fanns där. Jag tror faktiskt jag kan rabbla upp alla hästar som var på Eke under den tiden jag var där, säkert stamtavlor och födelseår också…

Även fast stallet var slitet och nergånget så trivdes man där, ridhuset däremot hade man nog gärna bytt ut tidigare… Dessa stolpar, vet inte hur många gånger man ridit in i dem , oftast ofrivilligt!

Uppbrottet från Eke ponnystall var en väldigt tung period, jag var även i den åldern som de mesta är svårt! Jag minns demonstationerna, alla tårar, ilska och upprördhet. Man var helt övertygad att alla hästarna skulle slaktas. Men självfallet vart de inte så.

Sommaren när nya stallet kom till minns jag med förväntan, vi var ett gäng som hängde där hela sommarn, tog emot de nya hästarna som kom och vi fick välja vilka vi ville ha som sköthästar, vilken lycka!!

Den dagen King kom minns jag. Jag visste direkt att honom ville jag sköta!  Han var min sköthäst under alla år jag var där.

Vilken skillnad på anläggning man hade kommit till, allt var nytt, ett jätte stort ridhus och stora boxar till alla hästar. De var som i rena drömmen.

Ridskolechefen som startade, Katta var en underbar människa som med öppna armar tog emot oss tjejer som kom med alla förväntningar.

Livet trallade vidare och man kom in i alla nya rutiner och alla nya hästar. 

Fortsatta framgångar på tävlingsbanorna präglade UPK.  Vi var roliga gäng som åkte och tävlade i lag både i div1 och i div 2. Jag hade förmånen att tävla Silver, det är de häst som har gjort det största intrycket på mig.  Vilken tävlingsponny!!! Han kunde svänga i luften och landa åt andra hållet! 

Det enda som var lite problematiskt var Silvers korta steg.  I kombinationerna så vart det lite svårt, var det långt så var vi tvungna att ta 2 galoppsprång…

Jag minns en lagtävling, vi vann hela alltet i Enköping. Vi hade en kille i laget Martin Gessbo, som heders pris var de ett strass halsband, det var uppskattat hos Martin.

Det som för mig präglade fortsättningen av Uppsala ponnyklubb var byte av alla ridskolechefer. Katta började Josefin tog över och sedan kom Erling och sedan Monique. Alla dessa var väldigt speciella och härliga människor. 

Jag gjorde ett uppehåll och återkom till Lunda och jobbade då som praktikant under ett år. Jag minns när de kom 4 stycken ”vilda” gotlänningar till oss, Rejo , Mysak , Nova och Aron. Jag fick förmånen att rida in Aron. Det var inte så lätt som man trodde. Erling skulle prova när Aron hade kastat av mig för hundrade gången. Erling fick sig en resa jag tror att han aldrig glömmer. Men till slut så lugnade även Aron ner sig.

Detta var en väldigt kort resumé av mitt hästliv på UPK.  Jag hoppas att denna verksamhet fortsätter och att även mina barn får uppleva sådana här härliga minnen och lära känna dessa underbara djur, Hästarna!

 

Uppdaterad: 06 DEC 2016 12:22 Skribent: Sofia Andersson
Epost: Adressen Gömd

 

 

 

Den här hemsidan funkar bäst via Chrome och firefox. 

Postadress:
Uppsala PK - Ridsport
Vaksala-Lunda:33
75594 Uppsala

Kontakt:
Tel: 018317103
E-post: This is a mailto link

Se all info