Hoppa till sidans innehåll


UPPSALA PONNYKLUBB 1970-talet


Klubben bildas i oktober 1971 och tävlingsekipagen är mycket framgångsrika på banorna under hela 70-talet.

1976 kostar den årliga medlemsavgiften i klubben 20 kr för junior.

1976 kostar en ridlektion på ponnygrupp 11 kronor.

 


FAKTA:

I oktober 1971 bildas Uppsala Ponnyklubb. Vid starten har man cirka 150 medlemmar.

Ordförande i föreningen är Kurt Fredriksson. Senare tillträder Ulf Anger som ordförande.

Klubben äger inga hästar men stödjer ridverksamheten vid Eke ponnystall genom att avlöna en heltidsanställd ridinstruktör.

Ridskolan vid Eke är inrymd i en ladubyggnad. Ridhuset är även det inrymt i en lada och utrymmet begränsat av ett antal vadderade stolpar som man får rida runt.

Klubbens ekipage kommer under hela 70-talet att vara mycket framgångsrika på tävlingsbanorna. 

Bland annat deltar Uppsala Ponnyklubb framgångsrikt vid ponny EM i fälttävlan i Frankrike1972. 

1974 står klubben som arrangör för ponny SM i fälttävlan.


   
1970 startar Jan och Gertie Berglund ponny ridskola vid Eke gård, Vaksala. 
Där får under många år framåt hundratals barn och ungdommar lära sig att rida.
 Stall och ridhus är inrymda i en ladubyggnad. 
Ridhuset begränsas av ett antal stolpar som är vadderade med skumgummi.



Harrieth Ahl är en av del ledande krafterna bakom klubbens uppkomst. 
På bilden står hon mellan Arne Hardenborg och Kurt

        

Kurt Fredrikssson ,bilden till vänster, är ordförande i den nya klubben. 
På bilden till höger syns till vänster Ulf Anger, som senare tillträder som ordförande. 
Bredvid honom Gertie Berglund och näst längst till höger Harrieth Ahl.


1974 arrangerar UPK Svenska Mästerskapen i fälttävlan.

Div II hoppning 1977 fr v: Lotta Lindqvist-Playboy, 
Karin Jonsson-Top Quality, Eva Karlsson-Zorba och  
Susie Anger- Primör.
 

Lag-SM 1977 fr v: Lollo Stråhle-Victor, Gudrun 
Ahl-Phantom, Cia Lindqvist- Savage Rose 
och Eva Enström- Örnäs Midnight Moon.

lag-SM 1979 fr v: Karin Jonsson-Malaika, 
Susie Anger-Arabesk, Gusrun Ahl- Stardust och 
Mats Berglund- Lunas Moonlight.
 

Ryttarna från lag SM 1979 fr v: Lollo Stråhle, 
Cecilia Gisslandi, Björn Enström, susie Anger, 
Cia Lindqvist, Eva Enström, Gudrun Ahl 
och Mats Berglund.

Gertie Berglund "går banan" med sina elever 
inför en hopptävling.
 

 


UPK i början av 70 talet-som jag minns det

Någon gång runt 1968 började jag rida på Eke gård som drevs av Jan och Gertie Berglund.

Eke gård ligger också längs Östhammarsvägen, men något närmare centrum. Det var min kompis Gudrun Ahl och hennes mamma Harriet som tog mig med dit. Jag kommer ihåg hur vi på väg ut till stallet hämtade vår ridlärare Ann-Charlotte Östlund, som bodde några kvarter från oss på Luthagen. Ridskolan var på den tiden mycket liten, stallet kanske hade plats för tio hästar. Det fanns inget ridhus utan varje lektion inleddes med uppsittning på stallplanen och skritt i led ner till ridbanan som låg i en ganska stenig hage. Att ramla av där var inte särskilt roligt, speciellt inte om man som jag gjorde en gång, fastnade med foten i stigbygeln och släpades efter hästen en bit liggandes på rygg. 

Tre av hästarna som var med från början kan jag fortfarande se framför mig. Det var Fuxen, en mycket bestämd ponny-herre född någon gång i mitten på 50-talet, som inte jobbade mer än han var tvungen. Och så var det Anisette, en stor brun häst och Trouble, en mycket snäll ponny, en fux med vit bläs, som så småningom blev min kompis Gudruns första egna häst. Ganska snart kom också Dominique, en rätt het svettfux som jag tror blev framgångsrik på tävlingsbanorna.

Eftersom mina föräldrar inte hade bil var det oftast buss som gällde när man skulle till stallet. Stadsbuss 23 gick från Uppsala centrum och stannade vid grusvägen som leder till Eke. I den gula trävillan som ligger vid korsningen fanns det i början på 70-talet en affär, en riktig gammal lanthandel. Innan vi påbörjade vandringen till stallet brukade vi gå in där och köpa godis.

Ridskolan växte och väggen mellan det gamla stallet och vad jag tror ursprungligen var en ladugård slogs ut. Fler hästar tillkom. Sheik, Pepito, Julia, Romance, Moonlight och Mannagryn är några namn som fortfarande sitter kvar i mitt minne. Som jag minns det betalade man för tio lektioner i taget och vi var tio elever i gruppen. Under dessa tio lektioner turades vi om att välja häst först, så det var speciellt viktigt att vara där den gången man fick välja först eller näst först. Några minuter innan lektionen skulle börja kom vår ridlärare ut med en vit ”telefonblockslapp”. På den stod namnen på de hästar som skulle gå. Hon läste upp namnen och jag gjorde snabbt upp en plan i huvudet vilka hästar jag skulle välja om de fanns kvar när det blev min tur. Manna var min favorit, och om man fick den häst som var kvar till sist var det stor risk att det blev Fuxen. 

Så småningom tillkom också ett ”ridhus”. Det var en gammal lada som låg i direkt anslutning till den nya delen av stallet. Problemet var bara att en lada bärs upp av stolpar, många stolpar. Dessa stolpar var visserligen vadderade men de blev ett extra spännande inslag när man hoppade bana.

Vad kommer jag mer ihåg när jag tänker på UPK i början av 70 talet? Jag kommer ihåg Gudrun Ahl, Marie Fredriksson och Sussie Anger som tävlade för klubben. Jag minns de guldfärgade W-märkena i plast alla hade fram på ridhjälmen. W stod för Wahlströms ponnyklubb. Det var Wahlströms bokförlag som låg bakom den klubben. En gång per år publicerade de en poster med bilder på ett tjugotal ponnier från olika ridklubbar i Sverige. Den här postern kunde man hämta gratis i bokhandeln och den satt på väggen i många flickrum. Vi var så stolta det året ”vår” Jullan var med! 

Mycket är nu som då men en hel del har också förändrats till det bättre. Jag tror och hoppas att vi vuxna är lite bättre på att se och stävja den rangordning och gängbildning som kan utvecklas bland tonårsflickorna i ett stall. Dagens ridlärare är också mjukare och mer förstående mot till exempel elever som nyss ramlat av eller inte vågar hoppa ett visst hinder. Vissa balansövningar som vi gjorde har också försvunnit ur verksamheten, troligen av säkerhetsskäl. En hette ”jorden runt”, och innebar att vi på skrittande hästar skulle gå över i damsadel (du lägger då över ytterbenet in på inre vulstret medan du håller fast dig i bak och framvalv), nästa steg är att du sitter bak och fram i sadel och sedan tar du dig via damsadel åt andra sidan tillbaka till rätt sits. En annan övning innebar att du från sittande lade dig ned med din rygg mot hästens rygg. Detta gjordes även i trav. Den här övningen minns jag som rätt mysig, i alla fall i skritt, men särskilt säkert var det ju inte!

Det här var en del av mina minnen från UPK: s barndom i början av 70-talet. Somliga saker har jag glömt, och annat kanske inte stämmer fullkomligt med hur det verkligen var, men det är så här jag minns det. Jag slutade rida 1974. När jag nästan 20 år senare tittade i telefonkatalogen för att ställa mig och min dotter i kö till en ridskola så kändes det helt självklart att det skulle bli just UPK.

Ann Charlotte

 

Uppdaterad: 06 DEC 2016 12:17 Skribent: Sofia Andersson
Epost: Adressen Gömd

 

 

 

Den här hemsidan funkar bäst via Chrome och firefox. 

Postadress:
Uppsala PK - Ridsport
Vaksala-Lunda:33
75594 Uppsala

Kontakt:
Tel: 018317103
E-post: This is a mailto link